dagen före röd dag (?)

varför lovar jag mig själv alltid en massa saker som aldrig blir gjorda?
så jävla meningslöst.
måste fan också lära mig att ta en dag i taget, ta dagen som den kommer osv.
typ som idag. skulle vakna hur tidigt som helst enligt planerna men när stiger man upp istället? RUNT ELVA :o
skulle åka till mormor kl. tjugo i tolv, men när åkte man dit? KLOCKAN ETT!
skulle till socialen och hämta papper, blev det så? NEJ FÖR DET VAR STÄNGT, det var ju "dag före röd dag idag" OCH VAD FAN ÄR DET FÖR JÄVLA DAG? sjukt. nej vadå? bara för det är röd dag imorgon måste det vara stängt på vissa ställen idag?
iallafall. vad jag vill komma fram till är att.... ja.. det vet jag inte riktigt heller?
men alltså, ska lära mig att slappna av mer & inte leva efter att man måste göra si eller så, för det kan liksom bli bra ändå. bara man vet att vissa saker ska bli gjorda & göra dem också + lära sig hålla tider..
men sen också skilja på vilka saker som verkligen är jätteviktiga och vilka som inte är det..
har iallafall haft en mysig dag hemma hos mormor & morfar. fick firat systers 23-års dag :)
& sen haft en bra pratstund med mormor & morfar.
är faktiskt jätteglad för att jag har min mormor&morfar, dom har hjälpt & stöttat mig så mycket, och dom finns alltid där för mig. ibland tror man att det inte går att prata om det mesta med t.ex sin mormor&morfar, men varför inte - de är människor precis som alla andra.. oavsett vad så älskar jag er båda & är tacksam för det ni gör/gjort för mig <3

har bara varit hemma under kvällen, känt mig helt utmattad, har säkert med att göra att jag känt mycket stress inom mig senaste tiden, gick & la mig med alisha i sängen en stund innan, och somnade.. brukar aldrig kunna somna så under dagarna riktigt, har svårt för att slappna av helt.. men idag gick det & det var välbehövligt!
sen blev det duschen, badat med alisha, bara tagit det lugnt kollat runt på internet och så :)
imorgon har jag absolut inget "på programmet" så ska sätta på en film alldeles strax och myyyysa, sen blir det bedtime.

kollade upp en grej på internet innan ang. alisha. för när hon slått sig riktigt hårt - hänt 3 gånger nu.. så har hon gråtit så hejdlöst så hon svimmat av, jag har blivit så rädd så jag bara gråtit & gråtit & varit jätteorolig.. läste om det nu och det kallas affektanfall & är tydligen ganska vanligt i hennes ålder & ganska ofarligt. men ska ändå ringa BVC på måndag & prata med dom lite. & kan kanske få lite stöd - vad man gör i såna situationer & hur man hanterar det. här står lite om det;

Affektanfall är vanligast i "trotsåldern" mellan ett och två års ålder. När barnet råkar i häftig affekt, blir väldigt upprört, till exempel vid ett "Nej, du får inte". Det lilla barnet skriker besinningslöst, tappar andan, svimmar och får krampaktiga ryckningar. Anfallet kan också utlösas av att barnet skäms, tycker att det har gjort bort sig om han eller hon till exempel spillt ut något eller ramlat och får allas blickar på sig.

Affektanfall är ingen sjukdom utan snarare en variant på ett normalt beteende i en känslig ålder. Även bland ungdomar och vuxna finns de som har lättare för att svimma än andra.

Ett anfall ser otäckt ut men är ofarligt. Man behöver bara övervaka barnet tills det piggar på sig igen efter någon minut.

Hur ofta anfallen kommer varierar. Det kan handla om allt från någon enstaka gång till flera anfall varje dag.

Affektanfall är ganska vanligt, ungefär fem barn av 100 drabbas. Pojkar och flickor drabbas i lika hög grad. Det kan vara ärftligt.

Symtom

Affektanfall kan börja på två sätt. Det vanligaste är att barnet skriker eller gråter så att det tappar andan. Därefter kan barnet bli slappt och okontaktbart. Den andra varianten är att barnet blir skrämt så att det svimmar direkt, utan att skrika eller gråta, och blir slappt och okontaktbart.

Om barnet är avsvimmat tillräckligt länge kan det få kramper. Barnet blir då stelt och får ryckningar i armar och ben. Många barn svimmar utan att få kramper. Svimningen, stelheten och ryckningarna är kortvariga och anfallet är snabbt över. Det varar oftast bara någon minut.

Förebyggande

Föräldrar till barn med affektanfall kan, i sin rädsla över att barnet ska få ett nytt anfall, överbeskydda det i all välmening. Du bör istället sträva efter att leva som om barnet inte haft affektanfall.

Vid överbeskydd finns det risk att förstärka barnets beteende. Som förälder riskerar man också att hamna i en ohållbar situation där man inte vågar sätta gränser för barnet av rädsla för att det ska bli argt.

Det är viktigt att informera personalen inom barnomsorgen, så att de vet hur de ska agera nästa gång ditt barn får affektanfall.

Egenvård

Stanna hos barnet när det får ett anfall. Du behöver inte ta upp det i famnen. Försök att behålla ditt lugn även om det är skrämmande att se barnet till synes livlöst.

Sök vård

Det behövs ingen utredning så länge affektanfallet föregås av skrik, gråt eller rädsla och barnet somnar som det ska efter anfallet. Men prata gärna med BVC om du är orolig och behöver stöd.

Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du under Hitta vård och omsorg. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via internet. Klicka på Mina vårdkontakter.

Behandling

Affektanfall kräver ingen medicinsk behandling.

det är ju jätteobehagligt när det händer, har varit rädd att hon inte ska komma tillbaka...
känns bättre nu när man vet vad det är liksom!men detta blev nästan ett tre meters långt inlägg & nu ska jag bege mig mot soffan & kolla film..

charlek<3



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0